För omkring 377 miljoner år sedan, under devon, slog en himlakropp på uppskattningsvis tre till fem kilometer i diameter ner i det som i dag är Siljansbygden. Nedslaget lämnade en struktur på ungefär 52 kilometer i diameter: Siljansringen, västra Europas största kända nedslagsstruktur. Sjöarna Siljan, Orsasjön, Skattungen och Oresjön ligger i den ringformade sänkan. Strukturen är så stor att den syns tydligt på satellitbilder.

Så långt är alla källor överens. Men den mening som står på nästan varje sida om Siljansringen, att sjöarna ligger i kratern, är fel. Förklaringen till varför är det mest intressanta med hela platsen.

Kratern finns inte kvar

En meteoritkrater är ett hål. Siljansringen är inget hål. Den är ett tvärsnitt genom rötterna av ett hål som en gång fanns flera kilometer högre upp.

Sedan nedslaget har inlandsisar, rinnande vatten och vittring nött bort berg från hela området, uppskattningsvis i storleksordningen fyra kilometer, även om siffran är osäker. Kraterkanten, kraterbottnen och allt det uppkastade materialet följde med. Det som ligger kvar är den zon under kratern där berggrunden krossades, lyftes och sjönk. Den zonen är ringformad.

Därför blev det just sjöar

Vid nedslaget sköt berggrunden i mitten upp som en dom av granit, medan de yttre delarna sjönk ner längs ringformade förkastningar. Med dem följde de lager av kalksten, skiffer och sandsten som då täckte Dalarna. Nere i sänkan hamnade de i skydd.

Överallt annars i regionen har den paleozoiska berggrunden eroderat bort för länge sedan. Bara här finns den kvar. Den är också betydligt mjukare än graniten runt omkring. När inlandsisen drog fram gröpte den därför ur just den ringen. Sjöarna ligger i den urgröpningen.

Sjöarna markerar en ring av mjukt berg, inte en kraterkant. Det är en skillnad som förändrar hela sättet att läsa landskapet.

Så gick det till på under en kvart

1. NedslagetEn kropp på tre till fem kilometer träffar en havsbotten som redan täckts av flera kilometer sediment. Rörelseenergin omvandlas till en chockvåg som pressar berggrunden till tryck som ingen geologisk process på jorden kommer i närheten av.
2. ChockvågenVågen krossar allt i sin väg och lämnar två sorters spår som geologer kan läsa hundratals miljoner år senare: chockad kvarts där mineralkornen fått inre spricksystem, plus strålkäglor, solfjäderformade sprickmönster i berget.
3. Den tillfälliga kraternPå sekunder öppnas en skålformad grop som är alldeles för djup för att hålla ihop. Material slungas ut över hela regionen.
4. ÅterfjädringenKraterbotten fjädrar tillbaka uppåt. Granit från flera kilometers djup pressas upp och bildar en central dom. Det är den domen som i dag är det skogklädda höglandet mitt i ringen.
5. KollapsenKraterväggarna rasar inåt längs ringformade förkastningar. Stora block av den sedimentära berggrunden sjunker ner i en ringformad ränna runt domen. Där ligger de än.
6. ResultatetEn så kallad komplex krater med central uppdomning, uppskattningsvis 65 kilometer i diameter. Hela förloppet är över på minuter.

Varför siffrorna skiljer sig åt

Slår du upp Siljansringen på fem ställen får du fem uppsättningar siffror. Det beror inte på att någon har fel, utan på att olika källor mäter olika saker och bygger på olika dateringar. Här är de vanligaste värdena och vad var och en av dem betyder.

Den här guiden använder 377 miljoner år och 52 kilometer i löpande text, eftersom det är de värden SGU och Siljan Geopark använder. Där en annan siffra är relevant står den utskriven.

Orsakade nedslaget massutdöendet? Sannolikt inte

Devon slutar med en av jordens stora utdöendekriser, massutdöendet vid gränsen mellan frasnium och famennium. Ett nedslag av Siljans storlek i ungefär rätt tid är en frestande förklaring. Kopplingen dyker fortfarande upp i populärvetenskapliga texter. Den håller dock inte när man jämför dateringarna mot varandra.

Så här ser läget ut. En laserargondatering av smältbreccia från centralplatån gav nedslaget åldern 377 ± 2 miljoner år. När det arbetet publicerades var utdöendegränsen daterad till 374,5 ± 2,6 miljoner år. Intervallen överlappade inom felmarginalerna. Författarna var därför försiktiga: data bevisade inget samband men uteslöt det inte heller.

Sedan dess har gränsen daterats om. En högprecisionsdatering publicerad 2018 placerar frasnium–famennium-gränsen vid 371,86 ± 0,08 miljoner år. Mot den siffran ligger nedslaget omkring fem miljoner år för tidigt. Intervallen överlappar inte längre. Väljer man i stället kraterdatabasens ålder på 380,9 ± 4,6 miljoner år hamnar nedslaget ännu längre bak i tiden.

Med dagens dateringar inträffade Siljannedslaget långt före krisen och kan knappast ha utlöst den. Det är inte samma sak som ett bevis, eftersom dateringar av den här typen revideras, men det är vad underlaget säger nu. Att nedslaget var en regional katastrof av oöverskådlig omfattning är det däremot ingen tvekan om.

Vad nedslaget gav bygden

Det märkligaste med Siljansringen är inte hålet som försvann. Det är att katastrofen byggde kulturlandskapet.

De kalkstenar, skiffrar och sandstenar som sjönk ner i sänkan bildades i varma, grunda hav under ordovicium och silur, långt före nedslaget. Kalkstenen i Dalhalla är omkring 450 miljoner år gammal och full av ortoceratiter, raka kondliknande bläckfiskskal. I Östbjörka finns fossil revkalksten som byggts av koralldjur. Utan nedslaget hade allt det eroderat bort, precis som på andra håll i Dalarna.

Kalksten vittrar till kalkrik jord. Kalkrik jord ger bördig åkermark. I en region som annars domineras av mager moränjord på granit blev ringen ett band av odlingsbar mark. Det är där byarna, kyrkorna och gårdarna ligger. Rättvik, Boda, Ore, Orsa och Mora följer sänkan. Även floran följer den: orkidéer och kalkkrävande växter finns i reservat som Östbjörka.

Samma kalksten blev senare industri. Vid Dalhalla bröts kalk i ungefär femtio år fram till 1990. I dag är brottet en amfiteater. Vid ringens östra del, kring Boda, finns betydande fyndigheter av bly och zink.

Jakten på oljan och det som hittades i stället

Att det finns organiskt rika svartskiffrar nere i sänkan har varit känt länge. De har lockat oljeletare i över 150 år.

Källan från 1869 som aldrig slutade rinna

Dalabolaget började i april 1869 borra efter olja vid Draggån utanför Rättvik. I stället för olja träffade borren ett vattenförande lager under tryck. Försöken att täppa igen hålet misslyckades. Man fick nöja sig med en ventil som begränsade flödet. Springkällan sprutar fortfarande, mer än ett och ett halvt sekel senare. I dag är den ett besöksmål i Enåns naturreservat.

Sveriges djupaste hål, borrat på 1980-talet

Astrofysikern Thomas Gold drev tesen att jordens metan i grunden är oorganisk och stiger uppåt från djupet. Ett nedslags sprickzoner skulle enligt honom vara den perfekta vägen upp genom graniten. Siljansringen blev testfallet.

Dala Djupgas lät Vattenfall borra Gravberg-1 mellan juni 1986 och september 1989. Hålet nådde 6 957 meter borrad längd, motsvarande ett vertikalt djup på omkring 6 337 meter eftersom hålet avvek kraftigt från lodlinjen. Det är Sveriges djupaste borrhål. Borrningen var allt annat än enkel: instabila hålväggar, hålet blev elliptiskt av bergspänningarna, borrsträngen gick av flera gånger och tre omborrningar krävdes. Notan landade på omkring 230 miljoner kronor.

Kommersiell olja eller gas hittades inte. Spår av kolväten fanns, men inte i mängder som gick att utvinna. Ett andra djuphål borrades i början av 1990-talet. Prospekteringen har återupptagits i omgångar sedan dess utan att bli lönsam.

Gasen kom underifrån, men inte från jordens inre

En studie publicerad i Nature Communications gick igenom gasen och de sekundära mineral som fällts ut i sprickorna. Slutsatsen: metanen är till övervägande del mikrobiell. Den har bildats av mikroorganismer som lever nere i sprickzonerna och livnär sig på kolväten som vandrat upp från mogna skiffrar, med ett mindre termogent tillskott. Datering av sprickmineralen visar att processen pågått i perioder mellan omkring 80 och 22 miljoner år sedan. Gasansamlingar är dokumenterade ner till 620 meters djup.

Gold hade fel om ursprunget men rätt om att sprickzonen var speciell. Siljansringen visade sig inte vara ett oljefält utan ett av de bäst dokumenterade exemplen på en djup biosfär i en nedslagsstruktur, ett livsrum inne i berget.

Var syns strukturen i landskapet?

Eftersom kraterkanten är borta måste man se strukturen indirekt: på de ställen där nedslaget ställt bergslager på ända, eller där de bevarade bergarterna ligger blottade. De flesta ligger inom en timmes bilväg från Gesunda.

Vad du ser och inte ser från Gesundaberget

Från 514 meter över havet, 353 meter över Siljans yta, öppnar sig den västra delen av strukturen: sjön, Sollerön mitt i vattnet, Mora i norr och landskapet bort mot Orsasjön. Det är en av få platser i Sverige där man överblickar en så stor del av en nedslagsstruktur från marken.

Men var ärlig mot dig själv om vad du tittar på. Du ser ingen krater. Det finns ingen kant kvar, ingen skål, ingen tydlig ring att peka på. Det du ser är en båge av lågland och vatten, den ena sidan av en sänka vars andra sida ligger flera mil bort, låg och skogklädd, utan något som avtecknar sig mot himlen.

Ringen som form framträder först på karta eller satellitbild. Därför upptäcktes Siljansringen så sent. Från marken ser den ut som vanlig dalabygd. Vad utsikten från krönet ger är inte anblicken av kratern, utan skalan, en känsla för hur stort området är som en enda händelse på några minuter formade om.

Visste du att …?

• … Sveriges djupaste borrhål ligger i ringen? Gravberg-1 nådde 6 957 meter mellan 1986 och 1989, kostade omkring 230 miljoner kronor och hittade ingen utvinningsbar olja eller gas.
• … gasen i sprickorna tillverkas av levande organismer? Metanen är till övervägande del mikrobiell, producerad av mikroorganismer som lever nere i berget. Processen har pågått i tiotals miljoner år.
• … graniten är över en miljard år äldre än nedslaget? Berggrunden kristalliserade för omkring 1,7 miljarder år sedan. Meteoriten kom först 377 miljoner år sedan och förändrade landskapet, inte bergarten.
• … strålkäglorna hittades först 1970? Innan dess var det omdiskuterat om strukturen alls var ett nedslag. Käglorna i Siljansområdet är små, från under en centimeter till omkring tio till tolv centimeter.
• … Siljan är Sveriges sjunde största sjö men förvånansvärt grund? 293 kvadratkilometer och 8,1 kubikkilometer vatten, men bara 27,8 meter i medeldjup. Största djup är 134 meter.

Vanliga frågor om Siljansringen

Källor

• Sveriges geologiska undersökning: Styggforsen och Siljansringens uppbyggnad; beslut om nationell geopark 2019 och förnyad status 2025.
• Naturhistoriska riksmuseet: nedslagskratrar i Sverige, ålder 380,9 ± 4,6 miljoner år, centraldom och ringformad sänka.
• Siljan Geopark: Gesundaberget som geosite, granitens ålder, strålkäglor, utsikten och Michelinstjärnorna.
• Impact Earth Database, Western University: diameter 65 km kraterkant och 75 km hela strukturen, ålder, strålkäglor funna 1970.
• Reimold, Kelley, Sherlock, Henkel och Koeberl (2005): laserargondatering av smältbreccia från centralplatån, 377 ± 2 miljoner år.
• Percival m.fl., Scientific Reports 2018: högprecisionsdatering av frasnium–famennium-gränsen till 371,86 ± 0,08 miljoner år.
• Holm-Alwmark m.fl. i Meteoritics & Planetary Science samt Lunds universitet: chockbarometri och modellering av den ursprungliga kratern.
• Drake m.fl., Nature Communications 2019: mikrobiell metan, datering av sprickmineral och gasansamling ner till 620 meter.
• Svensk Kärnbränslehantering: Gravberg-1: 6 957 meter borrad längd, borrperiod juni 1986 till september 1989, tre omborrningar och övriga tekniska problem.
• Visit Dalarna och Länsstyrelsen Dalarna: Gravbergs kostnad, Dalabolagets borrning vid Draggån 1869, Dalhalla och Östbjörka.
• SMHI: Siljans yta, djup och volym.