Sollerön är ön du ser rakt fram från Gesundabergets topp. På öns norra del ligger två gravfält från vikingatidens slutskede. De är de största i Dalarna. Tillsammans kan de rymma upp till 100–150 gravar, daterade till 950 till 1050 efter Kristus. Gravfälten ligger vid hembygdsgården.

Antalet gravar är inte det ovanliga. Det ovanliga är att de finns kvar.

Därför finns gravarna kvar

Stora vikingatida gravfält har funnits på fler håll i Dalarna. I Orsa och på Tunaslätten fanns motsvarande anläggningar, men de plöjdes bort. På Sollerön överlevde de av en anledning som gränsar till slumpen. Gravarna var byggda av sten. När åkermarken röjdes århundrade efter århundrade användes de som röjningsrösen i stället för att jämnas ut.

Siffran 100–150 är en uppskattning av vad marken kan innehålla, inte en räkning av vad som syns. Andra sammanställningar anger 150 till 160 registrerade rösen som möjliga brandgravar. Skillnaden mellan siffrorna är skillnaden mellan vad som är registrerat och vad som är undersökt.

De två gravfälten

Vad som grävdes fram

1. 1862: den första spännbucklanEn större, konstrikt arbetad spännbuckla av brons hittas i ett stenröse inom Utanmyra by. Ingen förstår ännu vad platsen är.
2. 1921: vapenfyndetAnders Bondesson gör ett uppseendeväckande fynd vid Utanmyra: vapen, redskap och båtkrampor från vikingatid.
3. 1928: grustäktenEn grustäkt blottar en gravkammare. Det utlöser den första riktiga utgrävningen.
4. 1928 till 1934: elva gravarGustaf Hallström gräver ut elva gravar under 1928, 1929 och 1934, med fotografen Karl Lärka som medhjälpare. Fynd har gjorts i arton av rösena.

Samtliga undersökta gravar är brandgravar. Den döde har kremerats före gravläggningen. Det finns inga båtgravar på Sollerön, trots att uppgiften cirkulerar. Förväxlingen kommer sannolikt från båtkramporna i 1921 års fynd.

Fyndkatalogen tar upp tre svärd, sex spjutspetsar, 62 pilspetsar och fem ovala spännbucklor, plus ridutrustning, verktyg och husgeråd. Två av svärden har rika silverinläggningar i fästet och anses av experter vara tillverkade i dåtidens främsta frankiska vapensmedjor. De hade rest långt innan de hamnade i en hög på en ö i Siljan. Fynden förvaras på Statens historiska museum i Stockholm.

Två sekundärgravar, lagda högre upp i en av högarna och något senare, är kvinnogravar.

Kultplatsen som hittades med metallsökare

Det här är den del av Sollerön som knappt någon besöksguide nämner. På gravfältet finns en rektangulär stenkonstruktion, tjugo gånger tjugotre meter stor och 1,75 meter hög, med en jämn översida som närmast liknar en plattform, plus två stenarmar som löper åt nordväst. Tolkningen är att det rör sig om en kultplats, ett harg.

En metallsökarundersökning av omkring 625 kvadratmeter gav ett femtiotal metallföremål, varav tio positionsbestämdes. Bland dem en miniatyrkniv utan egg, tolkad som en knivamulett. Undersökningen gjordes av Magnus Lindberg vid Arkeologerna.

Platsen var inte bara en begravningsplats. Den användes till något mer.

Karl Lärka byggde sitt hus på gravfältet

Fotografen Karl Lärka, född 1892 och död 1981, uppförde sin stuga i mitten av 1920-talet ovanpå gravfältet utan att veta om det. När sanningen gick upp för honom ägnade han resten av livet åt att skydda platsen. Han var också Hallströms medhjälpare vid utgrävningarna. Stugan står kvar och ligger utmed kulturstigen.

Öns geologi hänger ihop med nedslaget

Sollerön ligger i den ringformade sänkan efter meteoritnedslaget, inte i själva kratern. Det betyder att de paleozoiska bergarterna finns kvar under ön: kalksten underst, därefter slamsten, siltsten och skiffer, med sandsten överst. Öns västra, låglänta del vilar på orsasandsten, medan den östra delen är urberg.

Praktiskt märks det på jorden. Öns östra hälft är bördig, byggd på morän av vittrad sedimentär berggrund, medan den västra är magrare. Ett smalt kalkstensband löper genom öns mitt. Det är samma mekanism som byggde kulturlandskapet i hela Siljansringen.

Kyrkan och kyrkbåtarna

Sollerö socken bröts ut ur Mora 1775 och hette först Sofia Magdalena, efter dåvarande drottningen. Kyrkogården invigdes 1777 och kyrkan byggdes åren därefter, ritad av Olof Tempelman i gustaviansk stil. Den ersatte ett träkapell från tidigt 1500-tal, S:t Laurentius, som låg omkring femhundra meter nordväst. Material från kapellet återanvändes i den nya byggnaden. Den äldsta klockan är från 1530 och kommer från kapellets klockstapel.

Kyrkbåtarna är öns andra kännetecken. En kyrkbåt på Siljan mätte 18,5 meter, var 2,1 meter bred, hade tio par åror plus en styråra och tog ungefär trettio personer. Båtbyggeriet blev en exportnäring av nödvändighet: ön kunde inte försörja sin befolkning på jordbruk, jakt och fiske.

Kyrkbåtsrodd som tävling startade 1936. Säsongen löper från midsommar till slutet av augusti. Damrodden är däremot förvånansvärt ny. Den 26 augusti 1978 tränade kvinnor kyrkbåtsrodd på Sollerön för första gången. Året därpå fick fjorton kvinnor under Ulla Göransson en egen båt. Den döptes till Sofia Magdalena, efter kyrkan som i sin tur bär drottningens namn.

Så gör du besöket på kulturstigen

Kulturstigen är 3,2 kilometer, går på vägar och stigar och klassas som lätt. Den startar och slutar vid hembygdsgården på Bengtsarvsvägen och är markerad med röda stolpar med vit topp. Längs vägen finns informationsskyltar. Stigen passerar gravfälten, Karl Lärkas stuga och Agnmyren.

Agnmyren är värd en anteckning för sig. Naturreservatet är bara 3,3 hektar, varav två hektar land och 1,3 hektar vatten, men beskrivs som en av Dalarnas största grodlekplatser och besöks av hundratals grodor varje vår. Beslutet togs den 23 oktober 2018. I samma dokument nämns ett fynd av en nätsticka från stenåldern.

Hembygdsgården är ett friluftsmuseum med hitflyttade timmerbyggnader och omkring tusen föremål. Föreningen bildades 1915. Kaffeserveringen har varit öppen på sommaren, men kontrollera aktuella tider hos föreningen innan du åker. Vi anger medvetet inga öppettider här, eftersom de ändras mellan säsonger.

Visste du att …?

• … gravarna räddades av åkerbruket som annars brukar förstöra dem? De var byggda av sten och togs i bruk som röjningsrösen. På slätterna i Orsa och Tuna plöjdes motsvarande gravfält bort.
• … två av svärden sannolikt smiddes i Franken? Silverinläggningarna i fästena pekar mot dåtidens främsta vapensmedjor på kontinenten.
• … alla gravar inte är från vikingatiden? Enskilda gravar har daterats till yngre folkvandringstid, 400 till 600 efter Kristus. Platsen användes i femhundra år.
• … damkyrkbåtsrodd är yngre än färg-tv? Första träningen för kvinnor hölls i augusti 1978.

Vanliga frågor om Sollerön

Källor

• Sollerö hembygdsförening, skylttext från Dalarnas museum: gravfältens omfattning, uppskattningen 100–150 gravar, brandgravar, utgrävningsåren och fynden.
• Mathias Bäck, Sollerö hembygdsförening: kultplatsen, metallsökarundersökningen, RAÄ-numren och antalet synliga gravar.
• Järnåldersgravfälten på Sollerön: dateringarna, fyndkatalogen och kvinnogravarna.
• Om fornfynd och sägner på Sollerön: fyndhistoriken från 1862, svärden och var fynden förvaras.
• Geologi på Sollerön: berggrunden, orsasandstenen och jordmånen.
• Sollerö socken: öns mått, befolkning, byar och sockenbildningen 1775.
• Mora Outdoor: kulturstigens längd, markering och sträckning.
• Länsstyrelsen Dalarna: naturreservatet Agnmyren, beslut 2018.
• Svenska kyrkan, kulturhistorisk karakterisering: Sollerö kyrka, Tempelman, S:t Laurentius kapell och klockorna.
• Sollerö hembygdsförening, Kyrkbåtar och damrodd: kyrkbåtarnas mått, tävlingsrodden och damroddens start 1978.
• Riksantikvarieämbetet: riksintresset W 69a Sollerö socken.